Framtidsglasögon

0 kommentarer

När vi imorse samlades på jobbet var det med morgontrötta ansiktsuttryck, stirrandes in i kaffekopparna. Men efter lite uppvärmningsövningar bestående av bland annat kravlande på golvet och dans till både ”Euphoria” och ”Macarena” var vi energifyllda och redo att möta dagens utmaningar. Vi började med en guidad rundtur av Arbetscentrum, där vårt arbete håller hus. Trots att vi varit där i mer än en vecka hade vi inte haft någon vidare koll på vad som faktiskt görs på stället. Efter det var det dags att börja jobba. Från dagen innan hade vi cirka 70 idéer kring vårt uppdrag, nedskrivna på färgglada post-it lappar. Nu var vår uppgift att gruppera ihop dem efter likheter och göra det hela mer lättöverskådligt. Efter att ha argumenterat kring vilka idéer som hörde till vilka hade båda grupperna tillslut ett par A4-papper, alla innehållandes post-it lappar som vi kopplat till varandra. Därefter delade vi in oss två och två för att spåna kring hur vi kunde utveckla denna massa av tankar till mer konkreta idéer. Till vår hjälp hade vi ”idé-mallar” – A3-papper med plats för att skriva namnet på idén, vad den gick ut på, vad som gjorde den bra, vilken målgrupp den riktade sig till, vilket område inom uppdraget det gällde samt en stor cirkel för att rita upp förslaget. Målet var att då det var dags för att samlas efter lunchen skulle varje par ha tre genomtänka och nedskrivna idéer kring våra uppdrag.

Efter lunchen kom alla tillbaka, mätta och belåtna med nya tankar och idéer nedskrivna och ritade på dessa så kallade “idé-mallar”. Ingen hade någon som helst aning vad Anniken menade när hon sa att vi med hjälp av piprensare samt annat som fanns att använda i rummet skulle skapa oss våra egna glassögon under en stor tidspress. När tiden var slut stod vi alla där i en cirkel med olika färger och former av glassögon, alla var kreativa och originella på sitt sätt. Anniken sade att detta var våra “framtids-glasögon” som skulle användas för att se våra idéer i nya perspektiv och med en annan inställning än innan. Innan hon ens hann berätta klart så avbröts hon dock av att Felix mobil började att ringa med ett starkt ljud så att alla reagerade mer eller mindre. Han sprang ut och sade att “detta är viktigt, jag måste faktiskt ta detta” och alla accepterade detta även fast alla såg lite misstänksamma ut…… Snart därefter kom han springandes in i rummet igen med ett starkt och gällt skrik (jag själv trodde att han vunnit på triss) men det visade sig att det var från FN som hade utsett Nacka till den BÄSTA kommunen i världen att bo i, det fixades fram skumpa och vi hade plötsligt transporterat oss fram 40 år i tiden där våra idéer hade utvecklats och hjälpt till att göra nacka till världens bästa kommun att bo och leva i (en utopi). Vi blev informerade om att det kom människor från olika delar av världen som om en timme skulle sitta i vårt arbetsrum och lyssna på oss, så vi blev stressade, tog våra “idé-mallar” och begav oss tillsammans med vår grupp (medborgardialoger eller It-gruppen) för att snabbt och effektivt förbereda en kreativ och nytänkande presentation av våra “precis” kläckta idéer som vi på lunchen ritat upp. Vi började tänka i termer som hur/vad/varför på ett djupare plan för att vi tillsammans i gruppen skulle kunna bestämma oss om de 5 mest relevanta idéerna, vi behövde nu kritiskt granska våra idéer, ge varandra konstruktiv kritik och höja varandras oliktänkande. Detta var första gången våra grupper på sätt och vis sattes på prov, men det var mycket lärorikt om man ser på det nu såhär i efterhand. Sedan skulle vi som sagt presentera dessa idéerna, gärna genom rollspel eller dylikt. Presentationen gjordes för de “internationella” FN representanterna, vilka gestaltades av Anniken, Maria, Felix, Amin och även Mohammed som var en individ som jobbade mycket bland annat med medborgardialoger i Nacka. Grupperna presenterade på skilda sätt och man lärde av varandra, allt som sades var relevanta saker men också mycket som det kan byggas vidare på. Vi fick för första gången testa på att få feedback på våra idéer, vilket nog alla tyckte var givande. Sedan gick vi direkt och checkade ut med ett ord var som skulle beskriva en känsla man hade känt/kände idag. Det kom upp utcheckningar som “jag checkar ut med kärlek” men även “jag checkar ut med stress” som båda två var känslor som på ett bra sätt kan sammanfatta denna dag.

Vi är som alltid taggade inför imorgon och kan knappt bärga oss för var som väntar, samt att få träffa alla aspepp människor klockan nio imorgon igen!!!!

Godnatt alla som stalkar ungt inflytande och läser denna blogg, utan er vore vi INGENTING!
//Rebecca och Clara

Be Sociable, Share!
Det här inlägget postades i Ungt Inflytande. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar