Hej!
Nu är det väldigt nära innan jag tar nästa steg i mitt liv; att lämna livet som anställd och gå ut i Passionsålderns äventyr. Visst känns det märkligt och lite vemodigt att sluta i Nacka kommun och gå över till styrelsejobb, egen konsultverksamhet men framför allt kunna njuta av friheten att göra vad jag vill (nästan!) Men mest av allt har det varit en turbulent resa att börja betrakta sig själv som gammal och pensionär. Om Ni frågar min familj och mina närmaste vänner tycker de att jag är lika barnslig, engagerad och naiv som tidigare, men i de flestas ögon är jag en äldre man i pensionsåldern, som nu kan köpa rabatterat SL-kort.
Nåväl, det viktigaste är ju trots allt min självbild och vad jag vill göra med mitt liv. Nu när man blir allt mer medveten om att ens tid är utmätt så ökar min lust att försöka hinna med allt det där jag drömt om att jag ska göra när jag går i pension; att göra min egen Äventyrsbok. Alla resor som jag och hustrun planerat, alla goda böcker som jag vill läsa och i vissa fall läsa om och för att inte tala om all musik som finns att njuta av. Lägg därtill den fantastiska möjligheten att få tid med sina barnbarn och deras föräldrar. Än så länge är det bara Alfred 15 månader, men med fyra barn i rätt ålder hoppas jag på många fler. För visst är det underbart med barnbarn! Innan jag själv begåvades med mitt första barnbarn var jag irriterad och trött på alla som tjatade om hur sagolikt det var. Men nu när jag själv börjar låta som alla andra far- och morföräldrar kan jag bara instämma i allt positivt. Man får allt det som var så härligt med sina egna barn men slipper allt slit och vardagstråkigheter. Det är bara att med gott samvete lämna över till föräldrarna; vi har ju gjort våra hundår!
Men jag hoppas också att jag får tid att lite mer systematiskt få fundera över det som varit och det som komma skall och nyttja den ocean(?) av tid jag får för att låta min fantasi, kreativitet och innovationsförmåga få frodas. Vem vet, jag kanske kommer med en innovation till kommande galor, om Ni nu öppnar upp för panterinnovationer. Alla innovationer börjar ju med att man ser ett problem eller att man gör ett misstag, och det har jag tid att se och göra! Hur det än blir med den saken så vill jag uppmanar Er alla att ta chansen att träffa Maja och Sara och låta Er inspireras till innovationer. Nacka, Sverige och världen behöver det.
Lycka till!