Skvaltan är en del av västra Sicklaön som kommer att få ny och tät bebyggelse när Nacka bygger stad. När Nacka får tunnelbana 2025 kommer det att bli ett naturligt stråk från Skvaltan till tunnelbanans framtida entré bredvid Nacka Forum. Kommunens uppfattning har varit att området präglas av en otrygghet kvällstid. Det är relativt dåligt belyst med otydliga och till vissa delar svårtillgängliga transportsträckor för gång och cykel.
Som ett komplement till den traditionella stads- och samhällsplaneringen har Nacka kommuns stadsplanerare samarbetat med konstnärer i en kreativ dialog med de boende i Skvaltan. Uppdraget har varit att försöka klargöra om det är ett område eller ett stråk. Vilken unik karaktär har platsen? Vad skapar värde och samhörighet för de boende? Vi kallar det Konstnärlig platsanalys. Konstnärerna i projektet är verksamma inom tre olika discipliner.
Vesa Honkonen, arkitekt och ljuskonstnär
Berit Hauge, dansare och koreograf
Gunilla Bandolin, skulptör
Den 2 juni lämnade konstnärerna sina slutliga reflektioner kring projektet.
Berit Hauge märkte att de boende gärna delade med sig av sina tankar och funderingar. De är stolta över att bo i Skvaltan och många talade om vikten att behålla den mångfald som råder idag även i framtiden. Det är viktigt att bygga för alla när Nacka bygger stad. Studenter, äldre, barnfamiljer, människor från andra kulturer, ensamhushåll. Alla ska vara välkomna att bo i Skvaltan. Mångfalden är på många sätt det som skapar samhörighet och trivsel i Skvaltan.
”Det är viktigt att mångfalden i Skvaltan bevaras även i framtiden”
De boende pratade om Skvaltan som ett område och inte som ett stråk. De upplevde inte heller platsen som otrygg, snarare tvärtom. De ser på Skvaltan som en egen liten oas och är måna om att behålla det så. Men det finns en oro för att detta skulle förändras om det i framtiden blir en genomfartsväg genom området.
”Det är tryggt här, det är ju bara vi som bor här som är här”
Skvaltanborna värnar om mellanrummen mellan husen, den lilla skogen och de gröna områdena. Många är positiva till att det kommer att byggas nya hus i området men vill att grönområdena bevaras. I området kring Ica Maxi och Rusta välkomnas nya bostäder och här finns ingen oro för att det ska byggas. Många nämnde lekparkerna som uppskattas av alla, men de behöver anpassas så att även äldre barn kan använda dem.
”Skvaltan är en oas mitt i centrala Nacka”
När det i framtiden blir ett stråk från Skvaltan till tunnelbanan i Nacka Forum vill de boende i största möjliga mån bevara området som det är idag, några caféer skulle vara trevligt men inga restauranger. Området är lugnt och tryggt, restauranger med alkoholtillstånd skulle äventyra detta.
”Jag har bott i Nacka i hela mitt liv och det finns ingen bättre plats”
De boende i Skvaltan är lojala, de tycker om Skvaltan och Nacka. Nya Nackabor var som regel positiva till tunnelbanan som kommer och att Nacka bygger nytt och tätt. De äldre var mer oroade med vissa undantag.
Vesa Honkonen presenterade en idé om armaturer både som kommunikationskanal och som vägvisare med möjlighet att skifta färg på ljuset för att vägvisa boende och besökare till olika destinationer i området. ”Följ rött ljus så kommer du till Stadshuset”, som ett exempel. Armaturerna skulle även kunna användas som kommunikationskanal, ett sätt att informera och även ta in information från de boende. Ljus och ljud går också att kombinera. Belysning behöver inte bara komma från armaturerna, belysning på parkbänkar och husfasader skapar en speciell känsla i ett område. Samtidigt är det viktigt att även ha mörka platser, det behövs en balans mellan ljuset och mörkret.
Vesa menade att talande och kommunicerande belysning kan fungera som en trygghetsfaktor på olika sätt i Skvaltan. ”Går man hem sent på kvällen eller natten, finns det alltid någon/något att prata med, som slår följe på vägen”, säger Vesa. Han visade en idé om att belysning och ljus kan hjälpa till att besjäla området genom smarta, enkla tekniska lösningar. En passerande kan t ex också höra en lyktstolpe berätta en kärleksfull historia om ett möte mellan två makar, som en granne kanske spelat in på samma plats tidigare. På så sätt kan också belysningen besjälas och bära och sprida mellanmänskliga berättelser och värden i Skvaltan.
Gunilla Bandolin märkte hur viktiga ”smitvägarna” i den lilla skogen var för de boende. Kommunen borde tydliggöra dem men samtidigt låta de vara integrerade i naturen som en hemlig trappa med ”stepping-stones” för att göra dem tydligare och lättare att använda. Kanske sätta upp bänkar utmed stigen, många äldre blev trötta efter att ha varit nere och handlat på Ica Maxi.
Återkommande var vikten av mellanrummen mellan husen och ”smitvägarna” i den lilla skogen ner till Ica Maxi. Någon trodde att det egentligen inte var tillåtet att gå på de små stigarna då de uppfattade att kommunen blockerat dem med staket, men gjorde det ändå.
”Jag tror inte jag får gå den här vägen, kommunen har satt upp ett staket så det är svårt att komma förbi men jag brukar gå här ändå, det är närmaste vägen”.
Den lilla skogen med ”smitvägarna” är uppskattade av många men inte tillgängliga för alla. Samtidigt vill man behålla den ”vilda” naturen med de små stigarna. En svår balansgång.
Gunilla lyfte också fram värdet i det ”oländiga”, d v s kvaliteterna i de stigar och platser som är mer ruffa och oslipade i sin karaktär. Det finns en slags avspänd skönhet som bär och tillåter människors brister och otillräcklighet i det ”oländiga”, menar Gunilla. Ja, vi behöver och vill ju bli omfamnade i hela vår uppenbarelse. Det är helt okej att kvistar, mossa och grenar kan sticka fram här och där. Allt behöver inte vara perfekt, rakt och ordnat.